Usch, usch, usch!

Det där hindra-mig-från-att-somna-när-jag-vill-och-behöver-monstret har verkligen bosatt sig i min kropp de senaste veckorna. Efter att det stört mig tre nätter i rad är jag nu mer än lovligt förbannad och less! Hur svårt kan det vara egentligen att bara få lägga huvudet på kudden och somna in?!

Det där monstret gör att kroppen blir alldeles förvirrad - hur var det nu igen man gjorde när man somnade? Istället blir kroppen nervös, stressad, magen krampar och hjärtat klappar fort, fort. Å jag tycker synd om mig själv, vill mest bara krypa ihop i en liten boll och det känns alldeles hopplöst - kommer jag aldrig få sova?

Men så fort stressen släpper så vet jag att jag inte kommer behöva fundera på hur det var man gjorde när man bara la huvudet på kudden, slappnade av och somnade in - det kommer komma av sig själv. Å jag är väldigt tacksam över att huvudet fungerar riktigt bra fortfarande, att kroppen gör det den ska och inte klappat ihop och att jag på det hela taget överlever trots liten sömn. Jag vet också att det bästa sättet att mota bort det elaka monstret är att få undan allt som stressar fortast möjligt. Så det är precis vad jag tänker göra, för gud vad skönt det vore att få bara sooooova!