God morgon!

Rrrring rrring rrring!

Alldeles nyvaken rycker jag till av att mobilen ringer. Efter en snabb koll på klockan konstaterar jag att arbetsdagen börjat - det kan alltså vara om en intervju! Jag sträcker mig raskt efter mobilen, men istället för att svara med ett piggt Ja det är Anna fumlar jag med den så den åker i golvet. Jag hänger mig ur sängen och får tag i den bara för att se att hela knappsatsen låst sig och displayen envist lyser 1 missat samtal. Efter lite mera fumlande får jag igång den igen och hinner lagom bläddra fram till missade samtal och se att det var mormor som ringde innan det ringer på nytt.

Mormor: Vardetdusomringdenyss?
Anna: Nää, nä jag har inte ringt.
Mormor: Förjagskatillvårdcentralenochkollablodtrycketnu.
Anna: Ehh, jaha.. ok. Ja, nej, det var inte jag som ringde
Mormor: Jagkanringanärjagärhemmaigen. Gårdetbra?
Anna: Eh, ja.. Ja, det går bra.

och så lägger hon på igen.

Å medan jag försöker vakna till funderar jag på om samtalet handlade om liv eller död, eller om det bara var mormor som var inne i sitt vanliga jag-har-svårt-att-hantera-den-här-mobilen kombinerat med det-är-ju-så-dyrt-att-ringa-från-den, vilket alltid leder till jag-blir-så-stressad-att-jag-pratar-extra-fort.