Medan de små jäklarna till apparater dör runt omkring mig, vaknade kroppen till liv istället. Idag kunde jag nämligen äntligen bege mig och träna ordentligt. Senast kroppen fick anstränga sig mer än att gå en rask promenad eller springa upp för de fem våningarna upp till min boning var i mitten på augusti - innan alla envisa förkylningar bröt ut.
Å passet gick förvånande bra. Kanske är det just vardagsträningen som gjort att konditionen inte tappats bort.
Musklerna däremot - de hånskrattar just nu åt mitt envisa jag som körde så hårt på passet. "Vänta du bara till imorn bitti när du ska ta dig ur sängen. Då kommer hämnden!" kan man höra dem viska...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar