Utanför fönstret är vädret lika muntert som humöret - mulet, gråtrist och regnigt. Men mina tårar regnar inte. Inte idag. Igår var det svårare att hålla tårarna borta när insikten sjönk in att de faktiskt åkt. Nog har jag haft tid på mig att vänja mig vid tanken, nog har jag förberett mig på det som skulle komma, men icke desto mindre är sorgen stor över att de så länge kommer befinna sig så långt bort, utom räckhåll.
Med tanke på vädret och förkylningen och att allt veckans jobb lugnat ner sig något passar jag idag på att krypa ner under en filt, med favoritchokladen till hands, med en fulladdad musiklista i datorn och den lånade boken Små citroner gula i handen. Ibland är det väldigt skönt att bara krypa ihop och ta hand om sig själv en stund.
Så, är det det jag ska fira? Nix.
Det som skulle kunna firas är att det här är mitt hundrade inlägg. Hundra inlägg har jag alltså lyckas plita ihop sedan jag började i augusti. Det skulle inte förvåna mig om det blir ett par till.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
*nynnar* congratulations, and celebrations... Coolt, 100 inlägg på så kort tid, starkt jobbat! :)
Krya på dig, hoppas du får en fin slappardag!!
Tack tack :)
Skicka en kommentar