Med samma utbildning och inriktning i bagaget är vi ett gäng i bekantskapskretsen som sitter och söker samma jobb nu. Så även det jobbet jag ska på intervju för nästa vecka. Idag skickade de ut "Tack för visat intresse, men..."-mailen till de som inte gick vidare, däribland ett par av mina klasskompisar. De hade skrivit att femhundratjugo personer sökt till de två traineetjänsterna och att tjugo valts ut att gå vidare.
Å jag är en av dem.
Shit.
tisdag, oktober 31, 2006
Hoppsan...
..jag tror bestämt att jag tackade nej till ett jobb nyss. Det måste tillhöra mina snabbast fattade beslut någonsin.
Jag undrar jag om det blev rätt beslut.
Jag undrar jag om det blev rätt beslut.
måndag, oktober 30, 2006
Dagens insikt
Tänk om det alltid skulle vara så lätt att ta sig ur sängen på morgonen som då klockan visar vintertid, men kroppen fortfarande går på sommartid. Vid såna tillfällen går det visst till och med att ta sig ur sängen innan väckarklockan ringt.
Å det, det kan närmast liknas vid ett mirakel!
Å det, det kan närmast liknas vid ett mirakel!
lördag, oktober 28, 2006
Anna goes Monroe
Jag läste nånstans att det där med prickar strax ovanför läpparna är himla attraktivt.
Nu när jag begåvats med en finne precis just där, strax ovanför läpparna, så kan jag ju inte annat än undra om det har samma effekt på det manliga könet.
Möjligtvis att det skulle hjälpa om jag målade den, så att den påminner mindre om en röd prick, och lite mer om en svart Monroe-prick...
----
Å ja, det här är det närmsta jag kommer till att fylleblogga - så håll till godo! ;)
Nu när jag begåvats med en finne precis just där, strax ovanför läpparna, så kan jag ju inte annat än undra om det har samma effekt på det manliga könet.
Möjligtvis att det skulle hjälpa om jag målade den, så att den påminner mindre om en röd prick, och lite mer om en svart Monroe-prick...
----
Å ja, det här är det närmsta jag kommer till att fylleblogga - så håll till godo! ;)
Note to myself
När exjobbspolaren förstår först halvvägs in i telefonsamtalet att det är mig han pratar med, och inte hans fru, är det dags att vara något tydligare i presentationen än "Hej, det är jag.."
fredag, oktober 27, 2006
Ner som en pannkaka, och upp som en sol!
Jajjemen, här är det omvända världen.
Igår fick jag mitt första "tack för visat intresse, men.."-svar på ett av de nitton* jobb jag sökt. Även om jag inte ville ha just det jobbet blev jag ändå nedstämd och fick ägna kvällen åt att försöka mota bort de tankar som kom om att jag inte skriver tillräckligt bra brev, om att jag inte kommer få nåt jobb och så vidare.
Idag, precis innan vi skulle göra vår opponering på ett exjobb, så ringer telefonen och i andra änden meddelar en trevlig dam att JAG är en av dem som är välkommen på intervju om två veckor! WOHOO! Just det jobbet hade jag aldrig trott att jag skulle gå vidare till, så självförtroendet fick snabbt resa sig upp från den lilla grop det grävt åt sig.
Hög på adrenalin och alldeles rusig genomförde jag sedan opponeringen tillsammans med exjobbspolaren, och blev godkänd utan problem.
Nu ska jag fira! Wohoo! :)
----
* Det kan låta mycket, men majoriteten av dem är sådana jag sökt mest för att de är inom mitt område. Jobben i sig är inte så spännande, men får jag inte nåt av de jag verkligen vill ha kan de ju vara bra att ha som reserv...
Igår fick jag mitt första "tack för visat intresse, men.."-svar på ett av de nitton* jobb jag sökt. Även om jag inte ville ha just det jobbet blev jag ändå nedstämd och fick ägna kvällen åt att försöka mota bort de tankar som kom om att jag inte skriver tillräckligt bra brev, om att jag inte kommer få nåt jobb och så vidare.
Idag, precis innan vi skulle göra vår opponering på ett exjobb, så ringer telefonen och i andra änden meddelar en trevlig dam att JAG är en av dem som är välkommen på intervju om två veckor! WOHOO! Just det jobbet hade jag aldrig trott att jag skulle gå vidare till, så självförtroendet fick snabbt resa sig upp från den lilla grop det grävt åt sig.
Hög på adrenalin och alldeles rusig genomförde jag sedan opponeringen tillsammans med exjobbspolaren, och blev godkänd utan problem.
Nu ska jag fira! Wohoo! :)
----
* Det kan låta mycket, men majoriteten av dem är sådana jag sökt mest för att de är inom mitt område. Jobben i sig är inte så spännande, men får jag inte nåt av de jag verkligen vill ha kan de ju vara bra att ha som reserv...
Önskas en blinkande telefon?
Åh, ett nytt kanonerbjudande! Tänk att de förstår att jag inte vill annat än att se fiskar simma runt i telefonen eller på olika sätt göra om min mobil!
hypnotisera din mobil och gör så att den blinkar i mörkret! installera denna Flash neon Hypnotic fort. skicka FLASH till 72626 - (20 sek)
Tempting, but no..
hypnotisera din mobil och gör så att den blinkar i mörkret! installera denna Flash neon Hypnotic fort. skicka FLASH till 72626 - (20 sek)
Tempting, but no..
Åh, järnspikar!
Den som länge drömt om att få höra de allra vackraste svordomar Anna kan uppbringa skulle ha befunnit sig i köket för en stund sedan.
Att som nyduschad och iklädd alldeles rena kläder fylla en tallrik med fil, ställa den på köksbänken och sedan sträcka sig upp mot müslipaketen i skåpet över brukar inte vara några som helst problem. Så inte idag. Nä idag jävlas världen. Ner från skåpet faller ett litet knäckebrödspaket, precis lagom stort för att landa rätt ner i filtallriken.
Medan filen stänker över den rena tröjan, byxorna, skåpet och halva golvet letar Anna upp ovan nämnda svordomar och all världens barn håller för öronen.
Att som nyduschad och iklädd alldeles rena kläder fylla en tallrik med fil, ställa den på köksbänken och sedan sträcka sig upp mot müslipaketen i skåpet över brukar inte vara några som helst problem. Så inte idag. Nä idag jävlas världen. Ner från skåpet faller ett litet knäckebrödspaket, precis lagom stort för att landa rätt ner i filtallriken.
Medan filen stänker över den rena tröjan, byxorna, skåpet och halva golvet letar Anna upp ovan nämnda svordomar och all världens barn håller för öronen.
torsdag, oktober 26, 2006
Robban Bobban
Det e ju öken! Fan det e öken!
Jag tänkte: det blir väl bättre runt kröken,
men det var ännu mera öken!
Nä, inspirationen har inte riktigt lyckats formulera till nåt inlägg under veckan, trots att det funnits gott om material.
Tur då att det mesta av veckan kan sammanfattas med Broberglåtar...
Vatten, stan är full av vatten.
Vatten, lite grann i hatten.
Jag tänkte: det blir väl bättre runt kröken,
men det var ännu mera öken!
Nä, inspirationen har inte riktigt lyckats formulera till nåt inlägg under veckan, trots att det funnits gott om material.
Tur då att det mesta av veckan kan sammanfattas med Broberglåtar...
Vatten, stan är full av vatten.
Vatten, lite grann i hatten.
söndag, oktober 22, 2006
Alldeles förälskad
Jag velade hela eftermiddagen om jag skulle gå på fredagens film, Two sides of the bed, men lyckades till slut komma iväg och tur var det. Den hade charm, humor, var stundtals riktigt härligt fånig och gjorde mig på alldeles strålande bra humör.
Men, den ligger ändå i en annan nivå jämfört med gårdagens film, A soap (eller En soap, som den heter på danska). Precis som beskrivningen uppgivit så var det en turbulent kärlekshistoria där könsroller kommer i svängning. Å nog stämde det. Det var dessutom en alldeles underbart vacker film, som mycket passande slutade med Anthony and the Johnsons till eftertexterna. Jag kunde inte bli annat än förälskad!
Men, den ligger ändå i en annan nivå jämfört med gårdagens film, A soap (eller En soap, som den heter på danska). Precis som beskrivningen uppgivit så var det en turbulent kärlekshistoria där könsroller kommer i svängning. Å nog stämde det. Det var dessutom en alldeles underbart vacker film, som mycket passande slutade med Anthony and the Johnsons till eftertexterna. Jag kunde inte bli annat än förälskad!
SvD - numera en eftermiddagstidning?
Jag har levt i tron om att morgontidningar är sådana som dimper ner i brevlådan på morgonen.
Mitt tidningsbud har tydligen en annan uppfattning. Jag funderade om jag skulle fråga honom om den när han slängde in tidningen genom brevlådan nyss...
Mitt tidningsbud har tydligen en annan uppfattning. Jag funderade om jag skulle fråga honom om den när han slängde in tidningen genom brevlådan nyss...
lördag, oktober 21, 2006
Anna rekommenderar...
..idag ett besök hos PhonePhucker - det senaste inlägget är lika träffsäkert som det brukar!
Själv ska jag besöka skolan trots att det är tidigt en lördag morgon. Å nej, jag ska inte skriva högskoleprovet som så många andra gör idag, jag ska träffa min kära exjobbspolare. Eftersom han gått och blitt med fast jobb innan vi var färdiga med vårt eget exjobb och opponeringen på ett annat exjobb så är mina helger numera uppbokade till just exjobb. Det ska jag snart gnälla över på Stefans Sugfest- eller Gnällparty2006 - en annan sida som förtjänar ett besök idag.
Själv ska jag besöka skolan trots att det är tidigt en lördag morgon. Å nej, jag ska inte skriva högskoleprovet som så många andra gör idag, jag ska träffa min kära exjobbspolare. Eftersom han gått och blitt med fast jobb innan vi var färdiga med vårt eget exjobb och opponeringen på ett annat exjobb så är mina helger numera uppbokade till just exjobb. Det ska jag snart gnälla över på Stefans Sugfest- eller Gnällparty2006 - en annan sida som förtjänar ett besök idag.
fredag, oktober 20, 2006
Borde det firas kanske?
Utanför fönstret är vädret lika muntert som humöret - mulet, gråtrist och regnigt. Men mina tårar regnar inte. Inte idag. Igår var det svårare att hålla tårarna borta när insikten sjönk in att de faktiskt åkt. Nog har jag haft tid på mig att vänja mig vid tanken, nog har jag förberett mig på det som skulle komma, men icke desto mindre är sorgen stor över att de så länge kommer befinna sig så långt bort, utom räckhåll.
Med tanke på vädret och förkylningen och att allt veckans jobb lugnat ner sig något passar jag idag på att krypa ner under en filt, med favoritchokladen till hands, med en fulladdad musiklista i datorn och den lånade boken Små citroner gula i handen. Ibland är det väldigt skönt att bara krypa ihop och ta hand om sig själv en stund.
Så, är det det jag ska fira? Nix.
Det som skulle kunna firas är att det här är mitt hundrade inlägg. Hundra inlägg har jag alltså lyckas plita ihop sedan jag började i augusti. Det skulle inte förvåna mig om det blir ett par till.
Med tanke på vädret och förkylningen och att allt veckans jobb lugnat ner sig något passar jag idag på att krypa ner under en filt, med favoritchokladen till hands, med en fulladdad musiklista i datorn och den lånade boken Små citroner gula i handen. Ibland är det väldigt skönt att bara krypa ihop och ta hand om sig själv en stund.
Så, är det det jag ska fira? Nix.
Det som skulle kunna firas är att det här är mitt hundrade inlägg. Hundra inlägg har jag alltså lyckas plita ihop sedan jag började i augusti. Det skulle inte förvåna mig om det blir ett par till.
Förvirrande beteenden
I måndags när jag precis hoppat upp på cykeln efter att ha sett Tristram Shandy och sagt hej då till S stannade en sån där välbekant vit bil med blå lampor på taket bredvid mig. Jag log och frågade om jag skulle kliva av cykeln (med tanke på att det var mörkt och jag var fullt medveten om att jag inte hade något lyse). Killen med uniformen log lika stort tillbaka och ett samtal inleddes om vart jag var på väg, att jag haft bråttom till bion, men inte hade bråttom längre, att jag visst hade ett fungerande lyse bak men glömt tända det och saknade lyse fram.
Under hela samtalet, som till en början skedde med killen sittandes i bilen, och senare ståendes utanför, så log han konstant, ja för att inte säga flirtade.
Kanske var det därför han upprepade gånger fick säga men jag kommer skriva ut böter. Med det leendet var det inte helt uppenbart att han tänkte straffa mig på något vis. I alla fall inte med böter.
Han tillade att han inte var lika blödig som sin kompanjon, som var ett ännu större leende när han väl klev ur bilen, att han inte gjorde några undantag för tjejer och inte gjorde några undantag alls den här veckan eftersom det var cykelvecka och han ville att jag skulle sprida ut just det - att det var cykelvecka, inte att jag sluppit undan böter.
Mycket riktigt fick jag uppge namn, adress och allt de kunde tänkas vilja veta. Han sa att han ville vara schysst och skrev på trehundra kronor för att jag glömt tända baklyset, inte femtonhundra som han menade att han kunde ha skrivit på.
Så nog var det en böteslapp jag åkte hem med. Men aldrig har jag varit på så bra humör efter att ha blivit bötfälld. Det var en förvirrande känsla att cykla hem trehundra kronor fattigare men fortfarande leendes.
Jag undrar om det är en ny taktik de infört, de där killarna i uniform.
Under hela samtalet, som till en början skedde med killen sittandes i bilen, och senare ståendes utanför, så log han konstant, ja för att inte säga flirtade.
Kanske var det därför han upprepade gånger fick säga men jag kommer skriva ut böter. Med det leendet var det inte helt uppenbart att han tänkte straffa mig på något vis. I alla fall inte med böter.
Han tillade att han inte var lika blödig som sin kompanjon, som var ett ännu större leende när han väl klev ur bilen, att han inte gjorde några undantag för tjejer och inte gjorde några undantag alls den här veckan eftersom det var cykelvecka och han ville att jag skulle sprida ut just det - att det var cykelvecka, inte att jag sluppit undan böter.
Mycket riktigt fick jag uppge namn, adress och allt de kunde tänkas vilja veta. Han sa att han ville vara schysst och skrev på trehundra kronor för att jag glömt tända baklyset, inte femtonhundra som han menade att han kunde ha skrivit på.
Så nog var det en böteslapp jag åkte hem med. Men aldrig har jag varit på så bra humör efter att ha blivit bötfälld. Det var en förvirrande känsla att cykla hem trehundra kronor fattigare men fortfarande leendes.
Jag undrar om det är en ny taktik de infört, de där killarna i uniform.
torsdag, oktober 19, 2006
Det där med avsked...
Idag och ikväll åker S och J norrut till huvudstaden för att sedan flyga vidare till Sydamerika imorgon.
Mitt och J's avsked uteblev. Igår när vi skiljdes åt efter tentan och jag undrade om det var dags för hej då, svarade J att vi nog skulle ses senare under kvällen eller idag. Så blev det inte, men på sätt och vis är det skönt. Det är lättare att tänka att vi kommer ses snart igen, även om sanningen är att det troligtvis blir tidigast om ett halvår.
Mitt och S' avsked blev av, och var desto jobbigare. Vi tog jag oss tid att umgås hela gårdagkvällen, åt på stans godaste italienska pizzeria, såg The end of silence på bio och sköt upp att säga hej då in i det sista. När det så var dags, när vi stod utanför hans port, undrade S om jag inte kunde släppa min cykel som jag höll i för en stund och ge honom en kram. Jag släppte cykeln, vi kramades och försökte båda se muntra ut. Medan jag cyklade därifrån kände jag med hela kroppen att avsked är något jag verkligen inte tycker om.
Min krets av bekanta och hejsan-tjena-vänner är stor, men min innersta krets av vänner är liten - sådana vänner som jag släpper in till mitt innersta, som finns där när jag känner mig som bräckligast, som kan få världen att kännas stadig igen. När större delen av denna innersta krets kommer att befinna sig långt bort på andra sidan jordklotet känns den alldeles för liten.
Det är tungt nu.
Mitt och J's avsked uteblev. Igår när vi skiljdes åt efter tentan och jag undrade om det var dags för hej då, svarade J att vi nog skulle ses senare under kvällen eller idag. Så blev det inte, men på sätt och vis är det skönt. Det är lättare att tänka att vi kommer ses snart igen, även om sanningen är att det troligtvis blir tidigast om ett halvår.
Mitt och S' avsked blev av, och var desto jobbigare. Vi tog jag oss tid att umgås hela gårdagkvällen, åt på stans godaste italienska pizzeria, såg The end of silence på bio och sköt upp att säga hej då in i det sista. När det så var dags, när vi stod utanför hans port, undrade S om jag inte kunde släppa min cykel som jag höll i för en stund och ge honom en kram. Jag släppte cykeln, vi kramades och försökte båda se muntra ut. Medan jag cyklade därifrån kände jag med hela kroppen att avsked är något jag verkligen inte tycker om.
Min krets av bekanta och hejsan-tjena-vänner är stor, men min innersta krets av vänner är liten - sådana vänner som jag släpper in till mitt innersta, som finns där när jag känner mig som bräckligast, som kan få världen att kännas stadig igen. När större delen av denna innersta krets kommer att befinna sig långt bort på andra sidan jordklotet känns den alldeles för liten.
Det är tungt nu.
Dags för mer film, forts.
Måndagens film, Tristram Shandy, var precis enligt beskrivningen - en galen och härligt knäpp brittisk komedi i stil med Monty Python. Jag skrattade så mycket att jag inte visste vart jag skulle ta vägen!
Sen i måndags har jag även hunnit med att se Match Point och The end of silence. Den första, Match Point, fick mig att riktigt koka av ilska över vilket fegt svin huvudpersonen var. Samtidigt fick den mig också att fundera - över otrohet och moral. The end of silence var en stillsam och lite vemodig film med mer bilder än konversationer. Killen på raden framför somnade till ibland, och nog kan jag förstå honom - tempot var väldigt långsamt. Trots det var det mycket jag inte förstod och mycket som lämnades öppet för tolkning.
Ikväll blir det paus i filmkollandet, men sedan tänkte jag hinna med att se Capote, den tyska filmen Barfuss, de spanska filmerna 2 sides of the bed och Tapas liksom den danska A Soap innan filmfestivalen slutar på söndag.
Sen i måndags har jag även hunnit med att se Match Point och The end of silence. Den första, Match Point, fick mig att riktigt koka av ilska över vilket fegt svin huvudpersonen var. Samtidigt fick den mig också att fundera - över otrohet och moral. The end of silence var en stillsam och lite vemodig film med mer bilder än konversationer. Killen på raden framför somnade till ibland, och nog kan jag förstå honom - tempot var väldigt långsamt. Trots det var det mycket jag inte förstod och mycket som lämnades öppet för tolkning.
Ikväll blir det paus i filmkollandet, men sedan tänkte jag hinna med att se Capote, den tyska filmen Barfuss, de spanska filmerna 2 sides of the bed och Tapas liksom den danska A Soap innan filmfestivalen slutar på söndag.
måndag, oktober 16, 2006
Dags för mer film
Gårdagens film, Nio liv, var mer typiskt kulturell och filmfestivalaktig än den första vi såg. Filmen skildrade nio människors liv som efter ett tag visade sig hänga samman - vissa kopplingar var tydliga, medan andra inte klarnat än. Deras liv var mer eller mindre tragiska och skildrades med en mycket svart humor.
Halvvägs in i filmen märkte jag att S satt och tittade på mig, och jag blev medveten om att jag gömt mitt ansikte i händerna och hade en mycket bekymrad min. Det var en jobbig film att se - svårsmält och bitvis mycket obehaglig...
Kvällens film, Tristram Shandy, ska skönt nog vara av det muntrare slaget. Enligt beskrivningen ska det vara en "underbar brittisk komedi" med "klara Monthy Python-vibbar", och det låter ju betydligt mer lättsmält!
Halvvägs in i filmen märkte jag att S satt och tittade på mig, och jag blev medveten om att jag gömt mitt ansikte i händerna och hade en mycket bekymrad min. Det var en jobbig film att se - svårsmält och bitvis mycket obehaglig...
Kvällens film, Tristram Shandy, ska skönt nog vara av det muntrare slaget. Enligt beskrivningen ska det vara en "underbar brittisk komedi" med "klara Monthy Python-vibbar", och det låter ju betydligt mer lättsmält!
Spam-sms
Visserligen tycker jag om att få sms, men det finns ju gränser...
"alldeles för bra! installera ett verkligt akvarium med vackra tropiska fiskar i din mobiltelefon! skicka COOL till numret 72626 (20sek)"
Nja...
"alldeles för bra! installera ett verkligt akvarium med vackra tropiska fiskar i din mobiltelefon! skicka COOL till numret 72626 (20sek)"
Nja...
lördag, oktober 14, 2006
Oh my!
Min bror introducerade mig för Calatrava idag. Jag tänkte inte ens försöka sätta ord på att beskriva det jag, eller brorsan, känner för hans skapelser - framför allt byggnaderna. Så, ni får helt enkelt kolla själva.
Not again...
Det där om mitt återbesök till målbrottet som jag nämnde. Det visade sig vara början på en ny förkylning. Igen. Suck.
Annars då?
Jo, annars så var gårdagens film, Djävulen bär Prada, helt ok. Jag log, jag skrattade, jag våndades, jag fick inspiration att shoppa och hade det på det hela taget riktigt bra i biomörkret. Att jag fick tillbringa resten av kvällen tillsammans med S och J var inte så tokigt det heller.
Annars då?
Jo, annars så var gårdagens film, Djävulen bär Prada, helt ok. Jag log, jag skrattade, jag våndades, jag fick inspiration att shoppa och hade det på det hela taget riktigt bra i biomörkret. Att jag fick tillbringa resten av kvällen tillsammans med S och J var inte så tokigt det heller.
fredag, oktober 13, 2006
Andas in, andas ut...
Efter att ha petat iväg ansökningar till alla möjliga jobb tittar jag till en gång till på företagets lista på lediga jobb och helt plötsligt ser jag den - Annonsen. Den överensstämmer så löjligt väl med mig, mitt exjobb och vad jag kan! Riktigt fånigt löjligt väl!
Så fånigt att de lika gärna kunnat skriva "Men Anna, det är ju det här jobbet du ska söka! Titta, vi har ju skrivit att vi kan förhandla om startdatum, att vi gärna ser kvinnliga sökande, att vi ser det som ett stort plus om sökanden har kunskap inom precis det du gjort exjobb inom och har dina styrkor. Så sök nu - för guds skull!"
Nu måste jag andas lite...
Så fånigt att de lika gärna kunnat skriva "Men Anna, det är ju det här jobbet du ska söka! Titta, vi har ju skrivit att vi kan förhandla om startdatum, att vi gärna ser kvinnliga sökande, att vi ser det som ett stort plus om sökanden har kunskap inom precis det du gjort exjobb inom och har dina styrkor. Så sök nu - för guds skull!"
Nu måste jag andas lite...
En förändrad Anna
Igår kom jag ut från frisörbesöket nyklippt, nyslingad och alldeles lockig. Man skulle nog kunnat likna mig lite vid ett troll, om än ett välklippt sådant. Rösten var inte heller sig lik. Den betedde sig snarare som om kroppen beordrat en ny tur till målbrottet och kom ständigt med nya överraskningar. Det var en minst sagt intressant upplevelse att sjunga på körövningen igår kväll...
Idag är jag dock mig lik igen - rösten är som den ska och yrvädret till hår beter sig mer som det brukar. Om bara dagen-efter-känslan efter gårdagens pubbesök lägger sig så är jag snart redo för första besöket på årets filmfestival i stan. Först ut - Djävulen bär Prada.
Idag är jag dock mig lik igen - rösten är som den ska och yrvädret till hår beter sig mer som det brukar. Om bara dagen-efter-känslan efter gårdagens pubbesök lägger sig så är jag snart redo för första besöket på årets filmfestival i stan. Först ut - Djävulen bär Prada.
torsdag, oktober 12, 2006
Jag har ett förslag!
Men det kan hända att det är lite för sent för det nu. Det är ju inte direkt så att de satsar multum på att vidareutveckla tekniken för videoapparater längre. Men om de gjorde det skulle jag vilja föreslå en förbättring. Om videon förstår att det endast är 2 timmar kvar på bandet, och det gör den, varför kan den då inte upplysa den dumma användaren om att det inte går att programmera in en 2,5 timmes film och tro att den får plats då? Nu låtsas den istället som ingenting, startar glatt inspelningen när den ska, och matar sedan tjurigt ut bandet när det är slut...
Ja, jag vet. Den dumma användaren borde kunna lösa det där själv, men mycket kan bli svårt när man är trött. Deckare av alla filmer tillhör inte de filmer man vill missa sista halvtimmen på för övrigt...
Ja, jag vet. Den dumma användaren borde kunna lösa det där själv, men mycket kan bli svårt när man är trött. Deckare av alla filmer tillhör inte de filmer man vill missa sista halvtimmen på för övrigt...
onsdag, oktober 11, 2006
Nåt som kan liknas vid en ursäkt..
.. fick jag av exjobbspolaren ikväll. Jag blir lika förvånad varje gång såna här situationer uppstår. Själv är jag raka motsatsen - alltid väldigt noga med att kolla att andra blivit informerade och kollar gärna en gång extra så att det inte blivit missförstånd eller glapp.
För en miss var precis vad det var den här gången. I alla fall från min exjobbspolares sida. Han utgick ifrån att vi båda blivit kontaktade. Hur de som skulle informera oss tänkte när de bara kontaktade den ena det förstår jag fortfarande inte..
Efter att jag kommit ut på promenad, fått frisk luft och hälsat på S & J en sväng var ilskan över missen i alla fall som bortblåst. De två kan som få andra snabbt ta fram mitt leende igen. Tyvärr är det också just de två som snart ska åka långt, långt bort. Nedräkningen har börjat - 9 dagar kvar till avfärd.
För en miss var precis vad det var den här gången. I alla fall från min exjobbspolares sida. Han utgick ifrån att vi båda blivit kontaktade. Hur de som skulle informera oss tänkte när de bara kontaktade den ena det förstår jag fortfarande inte..
Efter att jag kommit ut på promenad, fått frisk luft och hälsat på S & J en sväng var ilskan över missen i alla fall som bortblåst. De två kan som få andra snabbt ta fram mitt leende igen. Tyvärr är det också just de två som snart ska åka långt, långt bort. Nedräkningen har börjat - 9 dagar kvar till avfärd.
Nä nu jäklar..
Det var inte mycket till exjobbspolare som inte ens kan se till att jag blir informerad och får ha en åsikt! Nä, våga inte undanhålla information för mig och besluta utan att jag får tycka till för då blir jag AAARG!
tisdag, oktober 10, 2006
Nu är det er tur
Inspirerad av Mo kan jag inte låta bli... Jag har fyllt i, nu är det er tur. Så låt höra - hur är Fyrtorns-Anna, egentligen?
Som storasyskon gör
När jag var liten drömde jag om att ha en storebror - någon som skulle lära mig hur världen fungerade, visa mig en massa spännande saker, men framför allt finnas där när jag var rädd och behövde stöd.
Som ödet föll sig fick jag ingen storebror, däremot blev jag själv storasyster. Att dragen är desamma för storasyskon är det ingen tvekan om.
Igår var jag i en galleria på stan där jag skulle upp till en affär på övervåningen. Vid rulltrappan har precis ett sällskap på tre damer klivit på trappstegen. Kvar står en liten flicka i sjuårsåldern och tittar efter damerna när de åker uppför. De ropar några uppmuntrande ord medan de fortsätter uppåt, men flickan står kvar och tittar tvekandes på trappstegen som rullar fort framför henne. Jag ställer mig bredvid henne och frågar om vi ska kliva på samtidigt. Hon tittar upp på mig, men vänder sedan blicken tillbaka till de rullande trappstegen. Jag föreslår lite uppmuntrande att hon ska testa att hoppa jämnfota*. Hon ser tveksam ut där hon står och tittar på trappstegen som byts ut en efter en och tanken verkar inte lugna henne det minsta. Så jag böjer mig ned och frågar om hon vill att jag ska lyfta upp henne. Lättad tittar hon på mig och nickar. Jag flyttar över väskan till andra handen och säger åt henne att lägga armen om min hals och lyfter sedan upp henne. Jag kliver på och sätter ner henne på ett trappsteg ovanför. Hon knatar uppför mot damerna som nu hunnit upp och som tar emot henne.
De tackar för min vänlighet och jag nickar tillbaka medan jag tänker att jag ju bara gjorde som storasyskon gör - finns där när de mindre behöver oss.
--------------
* ja, då känns det ju inte som halva kroppen lämnas kvar, eller hur?
Som ödet föll sig fick jag ingen storebror, däremot blev jag själv storasyster. Att dragen är desamma för storasyskon är det ingen tvekan om.
Igår var jag i en galleria på stan där jag skulle upp till en affär på övervåningen. Vid rulltrappan har precis ett sällskap på tre damer klivit på trappstegen. Kvar står en liten flicka i sjuårsåldern och tittar efter damerna när de åker uppför. De ropar några uppmuntrande ord medan de fortsätter uppåt, men flickan står kvar och tittar tvekandes på trappstegen som rullar fort framför henne. Jag ställer mig bredvid henne och frågar om vi ska kliva på samtidigt. Hon tittar upp på mig, men vänder sedan blicken tillbaka till de rullande trappstegen. Jag föreslår lite uppmuntrande att hon ska testa att hoppa jämnfota*. Hon ser tveksam ut där hon står och tittar på trappstegen som byts ut en efter en och tanken verkar inte lugna henne det minsta. Så jag böjer mig ned och frågar om hon vill att jag ska lyfta upp henne. Lättad tittar hon på mig och nickar. Jag flyttar över väskan till andra handen och säger åt henne att lägga armen om min hals och lyfter sedan upp henne. Jag kliver på och sätter ner henne på ett trappsteg ovanför. Hon knatar uppför mot damerna som nu hunnit upp och som tar emot henne.
De tackar för min vänlighet och jag nickar tillbaka medan jag tänker att jag ju bara gjorde som storasyskon gör - finns där när de mindre behöver oss.
--------------
* ja, då känns det ju inte som halva kroppen lämnas kvar, eller hur?
måndag, oktober 09, 2006
Vicken baggis!
Jag har förflyttat datorn och mitt rapportskrivande till köket. Förutom att det är skönt med omväxling mot att sitta vid skrivbordet i sovrummet, är det också mycket ljusare när förmiddagssolen strålar in genom fönstret. Just idag blev det dock en aning varmt att sitta med datorn badandes i sol.
Så jag tittar på rullgardinen som står hoprullad vid sidan om fönstret. Där har den stått ett par veckor nu, ända sedan jag i min iver ryckte sönder linan som håller upp den. Som snart färdig ingenjör och med en väldig massa poäng i ryggsäcken borde ju inte en enkel rullgardin vara några som helst problem att laga. Tänker jag. Till att börja med.
Efter att ha klurat och pillat en stund kan jag inte låta bli att svära över att konstruktionen är så genomtänkt att den inte går att genomskåda direkt. Jag beslutar mig för att ringa kära brodern som har en likadan bastrullgardin med linor. Jag förklarar problemet och ber honom beskriva hur linan skulle träs.
Han börjar prata om två linor, jag försäkrar att det bara är en - "tro mig, jag står ju med linstumpen i handen"! Han pratar om att linorna ska gå runt, att de ska upp på samma ställe, och att en ska ner. Den biten är ju självklar. Den säger sig ju själv. Men hur? Vilken lina åt vilket håll och hur fasiken ska jag trä för att låsmekanismen ska göra sitt jobb? Jag suckar över att han inte är vidare pedagogisk och han föreslår att han ska ta bilder och skicka över istället.
En stund senare dyker två bilder upp. Till en början ser de inte ut att göra saken mycket tydligare, men när jag återvänder till rullgardinen ser jag att det ju är två små plasthjul, inte bara ett! Jag ger mig på ett nytt försök och trär linstumpen upp runt det andra hjulet och ner igen. Men icke, låsmekanismen vill inte fungera. Jag tänker till igen, övertygad om att så svårt kan det ju inte vara. Så går det upp ett ljus och jag trär om stumpen på nytt - OCH DET FUNGERAR!
Mäkta stolt hänger jag upp rullgardinen i fönstret, rullar ner den halvvägs och slår mig sedan ner vid det numera skuggade köksbordet.
Så jag tittar på rullgardinen som står hoprullad vid sidan om fönstret. Där har den stått ett par veckor nu, ända sedan jag i min iver ryckte sönder linan som håller upp den. Som snart färdig ingenjör och med en väldig massa poäng i ryggsäcken borde ju inte en enkel rullgardin vara några som helst problem att laga. Tänker jag. Till att börja med.
Efter att ha klurat och pillat en stund kan jag inte låta bli att svära över att konstruktionen är så genomtänkt att den inte går att genomskåda direkt. Jag beslutar mig för att ringa kära brodern som har en likadan bastrullgardin med linor. Jag förklarar problemet och ber honom beskriva hur linan skulle träs.
Han börjar prata om två linor, jag försäkrar att det bara är en - "tro mig, jag står ju med linstumpen i handen"! Han pratar om att linorna ska gå runt, att de ska upp på samma ställe, och att en ska ner. Den biten är ju självklar. Den säger sig ju själv. Men hur? Vilken lina åt vilket håll och hur fasiken ska jag trä för att låsmekanismen ska göra sitt jobb? Jag suckar över att han inte är vidare pedagogisk och han föreslår att han ska ta bilder och skicka över istället.
En stund senare dyker två bilder upp. Till en början ser de inte ut att göra saken mycket tydligare, men när jag återvänder till rullgardinen ser jag att det ju är två små plasthjul, inte bara ett! Jag ger mig på ett nytt försök och trär linstumpen upp runt det andra hjulet och ner igen. Men icke, låsmekanismen vill inte fungera. Jag tänker till igen, övertygad om att så svårt kan det ju inte vara. Så går det upp ett ljus och jag trär om stumpen på nytt - OCH DET FUNGERAR!
Mäkta stolt hänger jag upp rullgardinen i fönstret, rullar ner den halvvägs och slår mig sedan ner vid det numera skuggade köksbordet.
onsdag, oktober 04, 2006
Hämnden väntar på mig
Medan de små jäklarna till apparater dör runt omkring mig, vaknade kroppen till liv istället. Idag kunde jag nämligen äntligen bege mig och träna ordentligt. Senast kroppen fick anstränga sig mer än att gå en rask promenad eller springa upp för de fem våningarna upp till min boning var i mitten på augusti - innan alla envisa förkylningar bröt ut.
Å passet gick förvånande bra. Kanske är det just vardagsträningen som gjort att konditionen inte tappats bort.
Musklerna däremot - de hånskrattar just nu åt mitt envisa jag som körde så hårt på passet. "Vänta du bara till imorn bitti när du ska ta dig ur sängen. Då kommer hämnden!" kan man höra dem viska...
Å passet gick förvånande bra. Kanske är det just vardagsträningen som gjort att konditionen inte tappats bort.
Musklerna däremot - de hånskrattar just nu åt mitt envisa jag som körde så hårt på passet. "Vänta du bara till imorn bitti när du ska ta dig ur sängen. Då kommer hämnden!" kan man höra dem viska...
De små jäklarna bara dör!
Igår var det mp3-spelaren.
Jag gav mig ut på promenad och hann inte mer än ut genom porten innan en bra låt börjar spelas på radio. Jag ökar takten direkt och testar till och med att springa lite. Kroppen svarar och jag blir alldeles lycklig. Vad händer då? Jo den dör! Tvärbom och alldeles knäpptyst.
Så det var bara att vända, upp för trapporna igen, byta batteri och så ut på nytt.
Idag var det äggklockan.
Den ville inte alls hålla koll på tiden åt mig, hur jag än försökte, tryckte, bönade och bad. Den lille var till och med så jäklig att han först gav sken av att hålla tiden och sen bara nollställde sig. Om och om igen.
Vad är det som händer?
Jag gav mig ut på promenad och hann inte mer än ut genom porten innan en bra låt börjar spelas på radio. Jag ökar takten direkt och testar till och med att springa lite. Kroppen svarar och jag blir alldeles lycklig. Vad händer då? Jo den dör! Tvärbom och alldeles knäpptyst.
Så det var bara att vända, upp för trapporna igen, byta batteri och så ut på nytt.
Idag var det äggklockan.
Den ville inte alls hålla koll på tiden åt mig, hur jag än försökte, tryckte, bönade och bad. Den lille var till och med så jäklig att han först gav sken av att hålla tiden och sen bara nollställde sig. Om och om igen.
Vad är det som händer?
måndag, oktober 02, 2006
Jamen jisses!
Satte Martin Stenmarcks låtskrivare som mål att få med så många nödrim och klyschor som möjligt i samma låt när han skrev Sjumilakliv?
Jag vill kasta loss,
och lära mig slåss
Raka av mitt hår,
och bäras ut på bår
Ta tjuren vid hornen
och hålla dem hårt
Lita på sanningen
och kväva all gråt
Börjat sluta tro,
och låtit vansinnet gro
Jag vill sparka bakut,
och göra något sjukt
Jag saknar ord...
Jag vill kasta loss,
och lära mig slåss
Raka av mitt hår,
och bäras ut på bår
Ta tjuren vid hornen
och hålla dem hårt
Lita på sanningen
och kväva all gråt
Börjat sluta tro,
och låtit vansinnet gro
Jag vill sparka bakut,
och göra något sjukt
Jag saknar ord...
Som en paus..
...i rapportskrivandet letade jag bilder på nätet och hittade denna som rätt bra beskriver vad jag skulle vilja göra istället för att skriva rapport dagarna i ända...Lindrade det min brist-på-hångel-i-mitt-liv-just-nu-frustration? Nä, inte det minsta... men jag fick en paus i alla fall.
söndag, oktober 01, 2006
Kulturell 10 timmar non stop
Igår var en riktigt bra dag. 10 timmar non stop med kulturnattsupplevelser och kvalitetstid med S. Vi strövande runt och upptäckte stans kulturliv tillsammans med övriga delar av befolkningen. Dagen fylldes med dans, utställningar, intressanta udda människor och framför allt mycket bra musik. Mest nöjd var jag dock över att få tillbringa den med S och att det var en så skönt avslappnad stämning som vi inte haft på länge. Det var en dag som med råge vägde upp för natten innan.
Självinsikt
Jag brukar se det som något positivt, som en av mina positiva sidor, att jag nästan alltid ler. Allt som oftast hänger leendet ihop med att jag är glad och på bra humör. Sedan min tid som säljare bemöter jag även dryga och hånfulla kommentarer från främmande människor med ett stort leende. Men när jag fortsätter att le även när jag blir kränkt som i fredags natt, ja då har jag tametusan nåt att jobba med...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
