Den förra förkylningen jag hade var en lindrig variant - lite ont i halsen, lite täppt i näsan, lite yrsel, men på det hela taget möjligt att överleva. Den gick över relativt fort dessutom.
Det här andra eländet till förkylning jag åkt på är dock inte att leka med utan verkar snarare vara en mycket ondsint sak. Förutom att jag är allmänt däckad, har jag nu fått känningar både i öronen och i lungorna, och då är kulmen ännu inte nådd...
Så det mesta talar för att jag borde försöka få tag på en läkare imorgon. Jag tycker verkligen inte om den biten. Själva läkarbesöket har jag inget problem med, men vägen dit jag inte tycker om. Det är som att de alltid lyckas bygga upp en enorm mur som jag ska lyckas ta mig förbi. Ibland har jag lyckats klämma ur mig rätt saker till sköterskan i telefonen så att hon förstått att jag visst är en av de som behöver få träffa läkaren, men ofta har det krävts många turer innan jag lyckats. När jag väl kommit till läkaren är det dock aldrig någon tvekan om huruvida jag behöver vara där eller inte.
Å jag varken vill eller orkar sälja min själ för att få hjälp just nu. Så istället håller jag tummarna för att kroppen ska lyckas slå ihjäl de ondsinta inkräktarna på egen hand...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar