Det här med slängkyssen...

...som jag nämnde innan. Det hände i fredags.

Jag kom till busshållplatsen utanför jobbet i precis lagom tid för att hinna se bakändan på bussen försvinna bort. Trött efter en lång dag och hängig av förkylningen kände jag mig allmänt vissen där jag stod. Insikten att jag nu skulle få vänta tjugo minuter på nästa buss gjorde mig inte direkt piggare. När jag stått där en stund och förstrött tittat på bilarna som passerat förbi så händer det - jag får en slängkyss från en kille i en passerande bil. Inte från en sliskig kille. Nej från en helt vanlig kille, rätt fin dessutom. Det var nästan så att jag vill titta över axeln för att se om det verkligen var menat till mig. Men jo tametusan, ingen annan var ju i närheten. Å då spred sig leendet över läpparna och livet kändes plötsligt inte så tokigt alls.