Vissen

Igår gick jag en 9-hålsrunda tillsammans med ett par golfare från jobbet. När jag tänkte efter insåg jag att det var första gången jag spelade på bana sen jag tog mitt gröna kort för mer än 12 år sen. När jag tänkt en stund till mindes jag att jag nog inte ens spelade på bana då. Jag hann gå en kurs och lärde mig tekniken, men tappade intresset rätt snabbt därefter... Men igår var det som sagt dags! Det gick faktiskt riktigt bra - helt klart över förväntan. Jag spelade i och för sig säkert hellre än chansade och valde höga nummer på klubborna hela tiden, men så slog jag ju också rakt och slapp i stort sett helt att leta bollar ute i ruffen... Jag kan dock inte påstå annat än att jag hade flyt på banan! Flera bollar som såg ut att gå ner i vattendrag eller bunkrar studsade på nåt märkligt vis upp igen och la sig fint på gräsmattan. Någon där uppe tyckte tydligen att det var viktigt att jag hade roligare med klubban igår än för 12 år sen... Å denna någonfick sin vilja igenom - jag gillade det och nu när jag hittat trevligt folk att spela med också så lär det inte bli lika långt uppehåll till nästa tur.

Idag har jag varit alldeles vissen. Troligtvis beror det väl på förkylningen att humöret är lika grått som himlen utanför...

Imorgon ska jag banne mig se till att vara frisk. Imorn kväll är det nämligen dags för det första repet med kören inför den stora sjungningen vi ska ha om två veckor. Vi är inte många som ska vara med så det vill till att lära sig sin stämma. Hade det inte varit för dagens vissna humör hade jag hoppat runt av lycka för att få sjunga imorgon, nu sitter jag mest och trummar lite med foten i golvet, lite lagom entusiastiskt så där...