Det är sällan jag tillåter mig att bli riktigt irriterad på människor omkring mig. Jag brukar se det som att det mest slukar onödig energi och att det är bättre att låta det passera. Men det är inte alla gånger jag lyckas.
Det finns två tjejer som är en ständig utmaning för mitt tålamod. Innan jag träffade dem trodde jag inte att det var möjligt att bete sig så makalöst självcentrerat och nonchalant. De liknar mest av allt omogna, bortskämda ungar, trots att de snart är färdiga sjuksyrror och borde vara vuxna för länge sen.
Under dagens körövning visade de upp hela sina register och det var ytterst nära att mitt tålamod brast. Hade det inte varit för att de övriga i kören varit så sympatiska och trevliga hade jag dragit så att jag sluppit se dem för länge sen... Gaaah!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Nu har jag ganska stor erfarenhet av nära relationer med sjuksyrror, så jag måste fråga...
På vilket sätt menar du "trots att de snart är färdiga sjuksyrror och borde vara vuxna för länge sen." ?
Med tanke på hur många jag känner och dessutom i sin tur hur många man fler man därför indirekt kommer i kontakt med, så tror jag på fullt allvar att det finns en klar överrepresentation av puckade brudar (och KÄRRINGAR) inom det yrket...
Absolut! Många av de jag stött på stämmer också in på den bilden...
Det jag tänkte på var väl att yrket borde ställa krav på någon ynka form av social kompetens och taktfullhet, men de är långt ifrån att uppfylla det. Många av de övriga i kören, de flesta teknologer, som ju annars kan anses vara lite fyrkantiga, har betydligt lättare för det.
Skicka en kommentar