Ja, inte Jesus... Även om det nog låter som den här killen gör underverk. Jag pratar om killen som bor under mig. Innan han och hans tjej flyttade in levde jag i tron om att mitt hus var av det välisolerade slaget. Det gör jag inte längre. När han tar henne upp till skyarna om kvällarna kan jag följa hennes stegrande stönanden, och ja mot slutet nästan vrålanden, innan han stämmer in i skönsången och de tystnar.
Efter att ha hört dom otaliga kvällar och under långa akter har jag inte kunnat låta bli att fundera vem han är, han som får henne att må så bra. Nu vet jag, nu har jag mött honom i trappen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Meh! hur såg han ut då? Var det en vanlig dödlig? Hade han vingar? what what what? (Har inget liv, spattigare än någonsin och det händer i n g e t här i dag)
Haha, ja du verkar lida av abstinens av nåt slag - hur kan det komma sig? ;) Det hjälpte inte med snuset alltså?
Han såg läskigt vanlig ut (inga vingar vad jag kunde se), ja nästan tråkig, men skenet kan ju bedra uppenbarligen. Som hon låter verkar han vara nåt gudasänt... Eller så är hon bara grymt bra på att bekräfta :) Hans självförtroende borde i alla fall vara på topp!
Hmm, jag hade samma problem med min grannar. Under en singelperiod var det ett problem tyckte jag för då blir man så smärtsamt påmind om att man är jävligt...singel.
Numera är det nog mina grannar som lider (thank heaven för min man). Kom på nu i veckan att det antagligen ekar ut på gården eftersom balkongdörren står öppen på nätterna. Underhållning för en hel gård alltså.
Tur att v flyttar snart...
Emma: Mm, precis! De flyttade in strax efter att jag blivit singel dessutom. Men vad tusan, det är ju bra att dom får njuta lite i alla fall, och ja ni två också vad det låter :)
Å som jag skrev, jag insåg ju inte att det var så lyhört förrän de flyttat in, så jag kan nog ha underhållit ett gäng jag med...
Förra stället jag bodde på var dock värre - där var det lyhört ut till trapphuset... :)
Skicka en kommentar