Ahh, äntligen! Det tog ett par dagars överläggning, men nu har jag och känslolivet lyckats enas! I samma veva som hans dåliga sidor blev synliga igen skingrades de tillfälliga dimmorna och skälen till varför det inte skulle fungera blev på nytt tydliga. Vilken befriande känsla!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
men lite illa att han har så pass dåliga sidor :(
Tjaa, det beror väl på hur man ser på det. Han ju fortfarande en av mina närmaste vänner, så så dåliga är ju inte sidorna. Men jag ser det som att hans bra sidor inte är tillräckligt bra för att äventyra vänskapen ännu en gång. Å framför allt är inte mina känslor för honom så starka..
Jag känner igen det där.
Ibland är det skönt att upptäcka negativa sidor hos någon man känner lite för mycket för...
Och filmen ikväll, den var underbar. Mera såna!
Skicka en kommentar